Dagen efter det att vi kom fram till Marzmemmi (tja.. blev bogserade in av en Dingie) var det dags att fundera på hur vi skulle få fixat vår styrning igen. Värsta chocken lagt sig och vi fick lite god mat i båten och en god natts sömn. Genom våra trevliga hamnkillar fick vi kontakt med en mekaniker som skulle finnas på plats i hamnen efter en mindre reparation av en av båtarna på samma brygga. 

På Sicilien och i Marzmemmi är oftast alla på bryggan involverade när något händer och vid 11-tiden började vår båtgranne vifta och hojta att mekanikern var på väg. En liten äldre man som självklart bara pratade Italienska, men inga problem – killen som fått sin båt fixad precis av samme man erbjöd sig att vara tolk och hjälpa till, hade ändå inget annat för sig den dagen… 

Perfekt – mekanikerfiluren satte igång och skruva isär styrning, öppna luckor i durken. Han fick en liten chock när han såg vad som hänt – samtliga fyra stora bultar som håller fast själva styrningen upp till ratten hade lossnat – stort mysterium – hur kan detta ha inträffat? Iallafall Mekanikern och hans vän spenderade hela dagen i vår båt och till sist hade de lyckats hitta samtliga fyra bultar långt nere i hålet och spänna fast allt igen med hjälp av domkraft.  Puh kändes verkligen skönt efter den något skakiga inledningen på årets segelsemester. Hade ingen aning om vad det kunde kosta och vi hade inget annat val heller – men vi fick betala 200 Euro för en hel dags arbete – helt okej!

Kapten Mickes teori om hur detta kan ha hänt är att det länge varit ett glapp i styrningen och att när vi använder autopiloten så blir styrningen väldigt ryckig och konstig och att detta på något sätt kan ha påverkat så att bultarna skruvat upp sig under en lång period. Vi får ta reda på mer om detta hemma på Gozo igen och be vår vanliga båtmekaniker kika.

Vi stannade ett par nätter i Marzamemmis mysiga lilla hamn för att koppla av och gå upp och äta på gamla torget. Därefter drog vi oss vidare upp till Syracusa.